Lyssna på artiklar genom att klicka på Läs mer och därefter på högtalarsymbolen.

Balans i livet

Publicerad: 2017-12-06 Cecilia Nahnfeldt presenterar en modell för att hitta balans i livet, på Partsrådets seminarium.

Cecilia Nahnfeldt är forskningschef vid Kyrkokansliet i Uppsala och docent i genusvetenskap. Hon har forskat kring livspusselfrågor i drygt tio år, med en ansats i etik och livsåskådning.

På ett seminarium som Partsrådets arbetsområde Arbetsmiljö ur ett partsperspektiv anordnade konstaterade hon att livspusslet faktiskt inte går att lösa.

–Det är väldigt ovanligt att livspusslet är någonting som går att få ihop helt och hållet, men det betyder inte att man inte kan göra någonting.

Cecilia Nahnfeldt menar att det är svårt att prata om livspussel och balans i livet, eftersom vi när vi pratar om dessa frågor inte menar riktigt samma sak. För vissa handlar livspusslet i mångt och mycket om brist på tid. Andra kanske brottas med att få ekonomin att gå ihop, eller av stora krav i arbetslivet. Vi har också olika förutsättningar när det gäller sociala skyddsnät.

–Vi förstår nästan varandra, men inte riktigt. Alla har problem som de tycker ska gå att lösa individuellt, men ganska få diskuterar hur vi löser dem gemensamt, säger hon.

Att alla har ett livspussel att brottas med leder också till ett slags bagatellisering. Det är någonting som man helt enkelt förväntas kunna hantera.

Möjligheter med livspusslet

Cecilia Nahnfeldt betonar att livspusslet inte bara innebär utmaningar, utan även möjligheter.

–Det kan ge oss möjlighet att djupna som människor. Att få oss att ta ställning, lära oss att välja och att bli uppmärksamma på våra egna värderingar.

Hon konstaterar att livspusslet inte är någonting nytt för vår tid. Det har funnits i alla tider, och är någonting som ingår i att vara människa. Olika tider och samhällen har haft olika lösningar. Hemmafrusystemet var en lösning. Celibatet bland präster en annan.

–Idag säger vi att vi ska försöka fixa livspusslet och att både kvinnor och män ska kunna försörja sig. Vi försöker lösa det med policyinsatser på systemnivå, men det räcker inte. Vi måste lyfta in frågorna på arbetsplatsen, säger hon.

_DSC1102

Modell för att leda

Cecilia Nahnfeldt har genom sin forskning tagit fram Balansa, en modell för att leda människor. Den handlar inte om att lösa utan att hantera livspusslet.

–Modellen bygger på tanken att förmågan att hantera att livet gungar, att ”balansa”, är en kompetens som kan utvecklas – både hos oss som individer och som arbetsplatser. Det handlar om att se till att organisera upp en beredskap, säger hon.

Modellen tar sin utgångspunkt i att vi lever i ett allt mer jämställt arbetsliv, men där kvinnor fortfarande bär ett större ansvar i privatlivet. Andra utgångspunkter handlar om att livet är i ständig rörelse, därför är det också normalt att vara ur balans, samt att livsfrågorna finns mitt i vardagen.

Cecilia Nahnfeldt menar att våra egna erfarenheter spelar oss ett spratt. Man kan inte tolka andras liv utifrån sina egna erfarenheter – ändå gör vi just det.

–Att börja byta erfarenheter är en av vägarna till att få livspusselfrågorna att få rum på jobbet. Det gör vi redan idag, men ganska ostrukturerat.

Privilegium att kunna välja

Cecilia Nahnfeldt konstaterar att den som är född i Sverige ofta har privilegiet att kunna välja. Det finns dock mycket som inte är valbart. Det kan handla om att ens arbetsplats flyttar till en annan ort – eller att man själv tar stopp och inte orkar mer.

–Att sätta gränser och planera är enkla råd för enkla pussel. Jobbet är förhållandevis lätt att planera, så då är det bra att börja där, menar Cecilia Nahnfeldt.

Hon hänvisar till forskning som visar att när vi får kompledigt en timme för att kunna hämta barn på dagis, känner vi oss så tacksamma att vi kompenserar detta med 2,5 timmars arbete på kvällen.

–Detta är en sak som behöver ses över. Det handlar bland annat om föreställningen att vi går till jobbet. Att ha jobbet utanför hemmet är en tanke som kom med industrialiseringen och är ganska ny. Nu är den återigen under omförhandling.

Arena för dialog

Balansa-modellen tar bland annat sin utgångspunkt i vad chefer och medarbetare tänker om varandra – och att hitta en arena för dialog om detta. I ett första skede prövade Cecilia Nahnfeldt och hennes forskarkolleger att lyfta in dialogen i medarbetarsamtalen, men det fungerande inte alls.

–Vi vill som medarbetare inte sitta och prata med chefen om saker som inte funkar, när det kan påverka karriären. Fikasamtal fungerar inte heller, berättar Cecilia Nahnfeldt.

Istället föll valet på arbetsplatsträffarna, där den integritetszon för medarbetarna som behövs finns.

I Balansa-modellen arbetar man med olika casesamtal, där arbetsgruppen tillsammans får komma överens om hur man kan lösa olika, empiriskt identifierade, dilemman.

–Balansa är inte ett tillstånd vi ska nå, det är en förmåga som man kan öva – som individ, arbetsgrupp och organisation, menar Cecilia Nahnfeldt.

Publicerad: 2017-12-06

Partsrådet stöder partsgemensamt förändrings- och förnyelsearbete på statliga arbetsplatser.