Lyssna på artiklar genom att klicka på Läs mer och därefter på högtalarsymbolen.

Viktigt med evidens

Henrik Belfrage lyfte fram behovet av att göra hot- och riskbedömningar som är evidensbaserade, på ett seminarium som Partsrådets arbetsområde Arbetsmiljö i ett partsperspektiv arrangerade i oktober.

På seminariet presenterades även en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, om Otillåten påverkan mot myndighetspersoner. Läs mer om den och se video.

Henrik Belfrage är professor i kriminologi vid Linköpings universitet och även professor vid psykologiska institutionen vid universitetet i Bergen.

Foto: Dennis Ersöz.

Foto: Dennis Ersöz.

På Partsrådets seminarium berättade han för lokala partsföreträdare från ett flertal myndigheter att arbetsplatsrelaterat våld blir allt vanligare och idag står för en femtedel av allt våld i Sverige. Varje dag sjukskrivs sex personer i landet på grund av hot och våld på arbetet. Det kan till exempel handla om mobbning, självmord, stalkning och problem med uppsägningar.

När det inträffar en hot- eller våldsincident på en arbetsplats är det bara i extrema hotsituationer som det är meningsfullt att kontakta polisen. De flesta konflikter och potentiella risksituationer är arbetsgivaren skyldig att hantera på egen hand, enligt Arbetsmiljölagen. Lagen ställer krav på att arbetsgivaren ska förebygga och åtgärda, genom bland annat riskbedömningar.

Frågor att ställa

Trots att det finns uttalade och tydliga krav på att hot- och riskbedömningar ska göras, är det ganska otydligt hur de ska göras.

Henrik Belfrage menade att om man ska kunna göra en bra riskbedömning och följa upp den med relevanta åtgärder, behöver man ställa sig ett antal frågor: Vilka kan drabbas? I vilka situationer? Vad kan hända? Vem kan vara gärningsperson? Och vilken kapacitet har denne att omsätta hotet till handling?

Riskbedömningen ska även svara på frågorna hur sannolik risken är, och vilka konsekvenserna kan bli.

– Ett problem är att alla människor i något avseende är: a) som alla andra, b) som vissa andra och c) som ingen annan, sa Henrik Belfrage.

Han menade att det är svårt att använda en metod som är utarbetad på gruppnivå och sedan använda den på individnivå. Istället måste man ner på individnivå, men med en teoretisk grund.

Tre ansatser

Henrik Belfrage pratade om tre olika ansatser när man ska göra hot- och riskbedömningar: Den ostrukturerade, den aktuariska, som baseras på tester, och den strukturerade, professionella.

Han menade att den ostrukturerade ansatsen är vanligast idag. Då utgår man från sin egen erfarenhet men inte så mycket mer. Att gå efter erfarenhet är värdefullt, men erfarenheten behöver kompletteras med systematik och metod.

Den aktuariska ansatsen bygger på olika riskbedömningstester. Detta tillvägagångssätt är exempelvis vanligt för bilförsäkringar, där ett antal parametrar, till exempel ålder, blir avgörande för hur stor försäkring man ska betala. Då tar man enbart hänsyn till dessa parametrar och inget annat.

– Det är svårt med tester när man ska bedöma framtiden. De aktuariska testerna fungerar bara inom just den gruppen som de tagits fram för och om man använder dem exakt. Svagheten är att man inte kan ta med några andra faktorer, sa Henrik Belfrage.

– Forskarna har inte gjort de här testerna för att hjälpa yrkespersoner utan för att ersätta dem. Men det måste vara en människa som bedömer risken. Instrumenten som man använder ska vara till hjälp, inte ersätta människan.

Inga mirakelmediciner

Henrik Belfrage menade att man måste gå ner på individnivå när man ska göra riskbedömningar och ställa sig frågan om just den här personen utgör en risk att begå just den här typen av våld under just de här omständigheterna.

– En riskbedömning måste vara evidensbaserad. Det betyder en noggrann, tydlig och omdömesgill användning av de metoder som enligt vetenskapens nuvarande ståndpunkter visar best practice.

Det finns inga mirakelmediciner utan handlar i mångt och mycket om hårt arbete och professionalism, men också om träning och struktur.

Här finns flera instrument att använda sig av. Ett är HCR-20, ett av världens mest använda instrument för att förutse våld. Det finns också särskilda instrument för speciell problematik: SARA, för partnervåld, SAM, för stalkningfall, SVR-20 för sexbrott och PATRIARK, för hedersrelaterat våld.

Henrik Belfrage presenterade en evidensbaserad arbetsprocess i sju steg: sammanställ bakgrundsinformation, bedöm riskfaktorer, bedöm riskfaktorernas relevans i just detta specifika fall, gör en riskformulering för gärningsmannen på individnivå, ta fram olika riskscenarier, ta fram exempel på hur risken kan hanteras och gör sammanfattande slutsatser.

Publicerad: 2016-11-09

Partsrådet stöder partsgemensamt förändrings- och förnyelsearbete på statliga arbetsplatser.