~ Bakgrund · Partsradet

Lyssna på artiklar genom att klicka på Läs mer och därefter på högtalarsymbolen.

Bakgrund – Samverkan inom statlig sektor

Arbetsgivarverket, OFR, Saco-S och SEKO tecknade 1997 avtalet”Samverkan för Utveckling” med två huvudfrågor i fokus.

Den ena var att integrera arbetsmiljö- och medbestämmandearbetet, den andra var att säker­stäl­la medarbetarnas delaktighet genom ­inflytande över den egna arbetssituationen. Det centrala avtalet gör det möjligt för arbetsgivarna – om de så reglerar i lokala kollektivavtal – att underlätta arbetsgivarens skyldigheter att informera och förhandla i enlighet med Medbestämmandelagen och samtidigt fullgöra sin samverkansskyldighet enligt Arbetsmiljölagen.

De centrala parterna fann, efter en utvärdering av avtalets tillämpning år 2006, att många lokala parter inte ansåg sig få ut tillräckligt av samverkansarbetet, samt att det kommit att inriktas mer mot formfrågor än på innehållsfrågor. Samtidigt ansåg man att samverkan ägde en inneboende utvecklingspotential. Detta låg till grund för de centrala parterna att år 2008 ge Partsrådet i uppdrag att stimulera och stödja de statliga arbetsgivarna till att återigen lyfta fram denna potential.

Under det dryga decennium som gått sedan avtalet ”Samverkan för utveckling” tecknades, har flertalet arbetsgivares organisationsformer förändrats radikalt. Det som tidigare var aktuellt som ett samverkanssystem, med olika nivåer som speglade den hierarkiska organisationen, har svårt att fungera i till exempel en mer processorienterad organisation. Det är ett skäl till att de centrala parterna nu betonar att det är mer ändamålsenligt att se samverkan som en ­metod och inte som en formell struktur eller som ett system. Tid och ­arenor för samverkan måste byggas in direkt i arbetsorganisationen och förändras i takt med arbetsgivarens verksamhet.

Partsrådet stöder partsgemensamt förändrings- och förnyelsearbete på statliga arbetsplatser.