tisdag 22 april 2014
Förändring och teknikutveckling stod i fokus på Per Naroskins inspirationsseminarium på Partsrådets representantskap 2014. Per Naroskin är psykolog och erfaren föreläsare, och även framtidsspanare i Sveriges Radios program Spanarna. Han beskrev dagens tilltro till förändring som näst intill en kult. – Ordet ”flexibel” toppar alla platsannonser. Man ser däremot sällan någon som efterfrågar ”integritet”, konstaterade han.
Per Naroskin gav mötesdeltagarna i uppgift att reflektera kring om det i själva verket kan finnas bra bromsklossar, och var gränserna mellan en bromskloss och en whistleblower går. Kanske borde integriteten uppvärderas på arbetsmarknaden, och inte bara kopplas samman med personer som det inte går att samarbeta med?
Diskussionen utmynnade i en samsyn kring att personer med integritet, som kan stanna upp och analysera i en förändringsprocess, är en viktig tillgång i arbetet med att förändra och även förädla en verksamhet.
– Bromsklossen fördjupar diskussionen, så att det blir ett klokare beslut, menade till exempel Rune Karlsson, projektmedarbetare inom arbetsområdet Centrala parters stöd till samverkan på lokal nivå.
Per Naroskin betonade att ett tydligt ledarskap och att de personer som berörs upplever sig som delaktiga är två viktiga förutsättningar för ett framgångsrikt förändringsarbete.
– Om dialogen inte finns, om man upplever att man inte är tillfrågad, så skapar det oro. Om man står inför en organisationsförändring som innebär att man kommer att få nya arbetsuppgifter är det ytterst få som fantiserar ihop ett positivt scenario. De flesta bygger istället ett worst case-scenario, konstaterade han.
Därför, menade Per Naroskin, är det viktigt att informera även när det inte finns så mycket att informera om. Han gjorde en jämförelse med SJ:s upplysningar när ett tåg blir stillastående att man ”stannar på grund av ett signalfel” och ”återkommer så fort man har ytterligare information”. Något som lugnar resenärerna trots att de inte blir så värst mycket klokare om vad som egentligen händer.
Per Naroskin hann även med att initiera en dialog kring teknikutvecklingen och det gap mellan generationerna som denna har skapat.
– Skillnaden mellan generationerna blir allt större och utbildningar blir obsoleta allt fortare. Vad händer med hierarkierna när tekniken ligger långt från chefens kompetensområde, frågade han retoriskt.
I den efterföljande diskussionen konstaterade mötesdeltagarna att staten står inför en utmaning både i fråga om att locka till sig och behålla yngre medarbetare och i att dra nytta av deras erfarenheter och kompetens.
– Man måste jobba med kunskapsöverföring åt båda hållen. Hittills har det varit liten fokus på att yngre för över sina kunskaper till äldre, sa Monica Dahlbom, Arbetsgivarverket.
Britta Lejon, ST, menade att staten idag inte klarar av att möta ungas förväntningar.
– Jobben motsvarar inte förväntningarna och då drar man. Det är ett problem särskilt i glesbygden. Staten klarar inte av att behålla de unga, sa hon.
Per Naroskin konstaterade att det är en utmaning att få unga att stanna kvar på en arbetsplats och väcka ett intresse hos dem för annat än det digitala. Han menade att det faktum att digitala spel ger snabb bekräftelse skapar en lägre tolerans för att vänta på återkoppling hos yngre generationer, vilket i sin tur ställer krav på ett arbetsliv som kan leva upp till detta.
