Tolka ohälsa

2019-02-20 Mats Lekander pratade om hur vi hanterar och känner igen sjukdom, på ett seminarium som Partsrådets arbetsområde Arbetsmiljö ur ett partsperspektiv anordnade för partsföreträdare.

Mats Lekander är professor i hälsopsykologi vid Stockholms universitet och Karolinska institutet, KI, samt föreståndare för Stockholm Stress Center, som drivs gemensamt av de båda lärosätena. Han har bland annat studerat samverkan mellan hjärnan och immunsystemet och vilken roll vårt beteende har i detta samspel.(För undertextning, klicka i CC)

På Partsrådets seminarium pratade han om hur vi försvarar kroppen från sjukdomshot – och hur vi vet att vi är eller håller på att bli sjuka.

Han började föreläsningen med att konstatera att hjärnans intryck kan vara bedrägliga och visade som exempel att samma schackpjäser kan uppfattas antingen som vita eller som svarta, beroende på färgen som omger dem.

–Det handlar om att förstå hur hjärnan gör för att bearbeta information. Det har betydelse för hur man upplever sig själv och sin hälsa.

Styra tolkningen av ohälsa

Mats Lekander menade att smärta tolkas olika av olika personer. För den som är van vid smärta kan det vara helt naturligt att gå till jobbet fast man har ont medan den som är ovan inte orkar jobba. Han menade att man själv kan lära sig att styra tolkningen av ohälsosignalen.

Placeboeffekter och fantomlemmar, när man tror att man har kroppsdelar som man inte har, är exempel på hur hjärnan kan låta sig bli lurad. Till och med uppfattningen om hur stor ens egen kropp är går att styra.

Som exempel på det senare förklarade Mats Lekander hur man de facto kan få hjärnan att tro att en Barbie-dockas kropp är den egna kroppen.

–Man ligger på en brits med VR-glasögon på sig, med en kamera riktad mot Barbiedockan. Om man tittar ner på Barbiedockans kropp och rör dockans fot och den egna foten samtidigt får man en ägandeskapsillusion och tror att dockans fot är ens egen. Om någon skulle hota dockans fot med en kniv eller hammare får man ett starkt stresspåslag, eftersom man upplever att hotet riktas mot ens egen fot.

Respons på sjukdom

Eftersom det är så viktigt att hålla sig frisk har evolutionen gjort att vi gör vad vi kan för att hålla oss friska.

–Det finns system i kroppen som reglerar när vi är sjuka. Det är en urgammal respons som är likadan för i stort sett alla levande varelser, berättade Mats Lekander.

Människor och andra däggdjur får feber när de är sjuka, som en del i läkeprocessen. Sjuka ödlor, som inte har någon egen kroppsvärme, lägger sig istället på en solvarm sten tills de har blivit tillräckligt varma.

Att vi blir trötta när vi blir sjuka är en annan uråldrig mekanism som vi har ärvt därför att det har ökat våra chanser att överleva. Vad händer då om man ignorerar tröttheten och fortsätter att jobba på som vanligt?

Mats Lekander konstaterade att det finns en anledning till att vi har kvar dessa urgamla reaktioner och menade att vi sannolikt blir mer sjuka, eller kanske till och med dör, om vi nonchalerar signalerna.

–Att ha fobi är inte bra men att vara väldigt orädd är inte heller bra. Man måste ha en känslighet för verklig fara, menade Mats Lekander.

Stigmatisering

Vi har även ärvt förmågan att se när människor i vår omgivning är sjuka. Sättet att röra sig, hållningen, blicken och lukten ger indikationer på om en människa är sjuk eller frisk. Vi har lärt oss att undvika personer som är sjuka, på ett föga smickrande sätt.

–Även sjukdomar som inte är smittsamma, som till exempel cancer, leder till undvikande och stigmatisering, sa Mats Lekander.

Han berättade om experiment som visar att vi tycker sämre om människor som ser sjuka ut än om de som ser friska ut.

–När man även lägger till doften förstärks känslan. Vi vill inte träffa och tycker inte heller om den som ser sjuk ut och luktar sjuk, konstaterade Mats Lekander.