”Psykisk ohälsa är ingen sjukdom”

2018-09-25 Åsa Kadowaki är psykiater och beteendeterapeut. Hon är kritisk mot synsättet att se psykisk ohälsa som en sjukdom som man kan behandla genom sjukskrivning.

Åsa Kadowaki konstaterar att synen på psykisk ohälsa har ändrats radikalt sedan hon själv var ung. För 30 år sedan fanns inte ens begreppet ”psykisk ohälsa”. Inte heller fanns det möjlighet att googla och som patient försöka diagnostisera sig själv. Hon menar att det blir ett överanvändande av medicinska termer som leder uppmärksamheten fel och bidrar till medikalisering av normala reaktioner. Många psykiska symptom ingår i flera psykiatriska syndrom och det är lätt att hamna fel i diagnosdjungeln.

–Psykisk ohälsa är ett diffust och överinkluderande begrepp. Det är en feltanke att det är en diagnos som går att behandla bort, menar hon.

En annan orsak menar hon är själva språkbruket – att man idag ser annorlunda på psykisk ohälsa. När Åsa Kadowaki var ung kunde man vara ”nervös”, ”orolig”, ”osäker”, ”ledsen” eller ”olycklig”. Ungdomar som uppträdde störande i skolan kunde ha ”myror i byxorna” eller vara ”ointresserade”.

–Unga personer idag är stressade och deprimerade. De har panik, får ångest av prov och känner sig kränkta. Man talar om ADHD och koncentrationssvårigheter och blir utmattad. Då är det lätt att också känna att ”jag har psykisk ohälsa, det är något fel på mig”.

Rikta energin

Istället menar Åsa Kadowaki att stressresponsen är vårt energiaktiveringssystem.

–Nu är vi rädda för själva reaktionen. Den är ett resultat av adrenalin och kortisol och går inte att behandla bort. Vi måste istället träna på att rikta energin och att balansera upp den med kroppens återhämtningssystem.

Åsa Kadowaki menar att det finns inslag i svensk kultur som gör att vi är särskilt benägna att drabbas av psykisk ohälsa. Det handlar dels om att använda ”passiv coping”, det vill säga att undvika smärta och konflikt och vänta. Dels om vår vilja att bekräfta den person som tror att en sjukskrivning är enda vägen, eftersom ett sådant bekräftande i vår kultur uppfattas som något man gör när man är snäll. Ett problem, menar hon, är att många läkare i Sverige inte vågar stå upp för sina egna medicinska bedömningar. Istället är det bekvämare och mindre konfliktfyllt att acceptera patientens uppfattning om att hon eller han behöver bli sjukskriven.

Fyra friskfaktorer

Åsa Kadowaki förespråkar empowerment, att bli en aktiv aktör och våga välja, istället för medikalisering, som är ett sätt att låta någon annan ta över ansvaret.

–Empowerment handlar om att bryta offerperspektivet och att ta plats, säger hon.

Hon identifierar fyra friskfaktorer som gör att man kan bli en aktiv aktör och uppnå empowerment:

  • Medveten närvaro. Att man lägger märke till och kan betrakta såväl yttre som inre stimuli.
  • Att man tillåter och ger plats för det som känns och låter tankar och känslor vara just tankar och känslor, istället för sanningar.
  • Att man väljer vad man vill delta i och sätter gränser.
  • Goda relationer. Att man har goda relationer till andra och även till sig själv.
Foto: Catharina Biesèrt

Foto: Catharina Biesèrt

Beslutsbrist

Åsa Kadowaki menar att vi egentligen inte har tidsbrist i våra liv. Det handlar istället om att vi har beslutsbrist och inte klarar av att prioritera och även välja bort.

–Vi har fyra livsområden att fördela vår tid emellan. Det är arbete och annan sysselsättning, intressen och lek, relationer och hälsa. Om vi ska gynna hälsan är det en insats på tio timmar om dagen. Det handlar om fysisk aktivitet, måltider och att använda tid för sömn och återhämtning.

Hon menar att det är viktigt att se arbete som en friskfaktor – inte en riskfaktor.

För att man ska kunna må bra är det också viktigt att känna det som i psykologisk terminologi kallas KASAM – känsla av sammanhang. Begreppet myntades av forskaren Aaron Antonovsky, som studerade kvinnor som suttit i koncentrationsläger och trots det rapporterade upplevelse av hälsa. Han fann att det gemensamma för dessa kvinnor var förmågan att begripa och hantera situationer, känna meningsfullhet och kunna sätta gränser. Det senare är kopplat till att ha sina förväntningar på rätt nivå.

Att diskutera på arbetsplatsen

  • Hur har språkbruket kring psykisk ohälsa förändrats under de senaste 20 åren? Hur påverkar detta vår syn på psykisk ohälsa?
  • Är stress farligt? På vilket sätt kan stressen även vara något positivt?