På seminariet presenterade även Malin Lohela Karlsson en modell för hur man kan beräkna den ekonomiska nyttan av förbyggande insatser mot ohälsa och dålig arbetsmiljö.

Det talas ofta om den höga sjukfrånvaron hos kvinnor, särskilt i klientnära verksamheter. Men beror de höga sjuktalen i dessa verksamheter verkligen på kvinnorna, eller är det så att sjukfrånvaron generellt är högre här – både för kvinnor och män? Denna frågeställning bör man reflektera över, betonade Annika Härenstam på ett seminarium som Partsrådets arbetsområde Arbetsmiljö ur ett partsperspektiv stod bakom.

(Klicka på CC för undertexter.)

– Jag tycker inte vi ska prata om kvinnors arbetsmiljö eller kvinnligt ledarskap. Det leder tankarna fel och väcker felaktiga frågor. Vi talar aldrig om mäns arbetsmiljö eller ledarskap, sa hon.

Annika Härenstam är professor emerita vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet och även verksam vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Hon har studerat kopplingen mellan kön och arbetsmiljö i framför allt den offentliga sektorn sedan lång tid tillbaka.

Strukturella problem

Även om genusperspektivet är viktigt riskerar jämförelsen av kvinnor och män eller ett för stort fokus på kvinnor att osynliggöra större, strukturella problem, menar Annika Härenstam.

– Att länka en företeelse till en viss grupp gynnar ojämlikhet. Om vi pratar om sjukfrånvaro eller sömnsvårigheter som ett kvinnoproblem individualiserar vi förklaringarna istället för att se till de organisatoriska förutsättningarna för verksamheten, sa hon.

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns arbetssituation är verkliga och viktiga att belysa. Men skillnaderna mellan olika verksamhetsområden inom exempelvis statlig sektor, är minst lika många, oavsett kön. Det är något som Annika Härenstam menar att vi talar för lite om.

– Vad som sker i medarbetarnas privatliv är bortom arbetsgivarens kontroll. Men arbetsgivaren och parterna äger arbetsmiljön, konstaterade hon.

Annika Härenstam menar att det finns för lite kunskap om vad det är som skapar en god arbetsmiljö och vad det är som skapar könsskillnader när det kommer till arbetsmiljö och hälsa. Hon menar att perspektivet måste vidgas och blicken lyftas upp till den systematiska samhällsnivån – det som sker redan i lagstiftningen. Beslut som fattas där sipprar ner i organisationen, vidare till arbetsplatsen där individerna och deras hälsa påverkas.

Från friskjobb till riskjobb

Enligt arbetshälsorapporten 1990 identifierades flertalet klientnära yrken inom skola, vård och omsorg som friskyrken. Jobb som lärare, sjuksköterskor och behandlingsassistenter hade hög status och minst ohälsa. Åtta år senare hade samma yrken försämrats mest av alla, och sedan dess betraktas de som problematiska ur arbetsmiljösynpunkt.

Annika Härenstam tolkar förändringen som en följd bland annat av new public management. Före 1990 litade politikerna mer på att läraren eller sjuksköterskan utförde sitt jobb utifrån sin professionella kompetens och kontrollerade mindre. Detta gjorde arbetssituationen god och handlingsutrymmet högt. Efter new public management, som också sammanföll med en stor ekonomisk kris, minskade inflytandet och friheten inom dessa yrken. Något man inte har kompenserat för genom en ny typ av organisering.

Annika Härenstam liknade på seminariet en organisations uppbyggnad vid en skuta. Så länge den har en klar destination och ett tydligt uppdrag fungerar allt bra, men om rederiet beordrar skutan att gå över Nordsjön istället för att röra sig inomskärs och dessutom dubblar lasten blir inte uppdraget lika lätt att genomföra – oavsett kaptenens kompetens. Rederiet, eller uppdragsgivaren, måste ta ansvar för att ge besättningen de bästa förutsättningarna, menade hon.