Se Lönebildnings hela webbinarium från Partsråsdagen eller läs en sammanfattning av Irene Wennemos föreläsning från samma webbinarium direkt under filmfönstret.

Sverige kommer från en lång period av låg inflation och reallöneökningar. Men nu har inflationen stuckit i väg igen i spåren av Rysslands invasion av Ukraina. Så hur väl rustad är svensk lönebildning för att hantera den nuvarande situationen? För att kunna besvara den frågan gjorde Irene Wennemo en exposé över 1900-talets kriser och hur dessa har påverkat inflationen.

Vi står i varje fall bättre rustade än under tidigare inflationskriser som på 70-talet.

Historiskt har krig nästan alltid drivit fram inflation. Irene Wennemo visade på hur inflationen stigit kraftigt under såväl första och andra världskrigen som Koreakriget på 50-talet. På 70-talet hade vi oljeprischocken och USA:s krig i Vietnam som drev fram en lång period av inflation. Lönerna i Sverige ökade trots att produktiviteten inte gjorde det, vilket gjorde att produkter som vi exporterade blev dyrare. Sverige försökte lösa detta genom att devalvera valutan, vilket i sin tur bara gjorde produkter som vi importerade dyrare – och så var inflations- och löneökningsspiralen i gång.

Hur undviker man en negativ spiral?

Så vad skiljer då dagens situation från 70-talet och hur kan vi undvika att hamna i samma negativa trend denna gång?

Det viktigaste instrumentet är att vi sedan 90-talet har märket som en norm. Sedan detta infördes har svenska löntagare sett reallöneökningar i stort sett varje år. Det har, med facit i hand, tjänat oss väl och tagit oss igenom både upp- och nergångar.

På den positiva sidan kan också nämnas fyra punkter, enligt Irene Wennemo:

• Det finns ett stort samförstånd med både ett industriavtal och ett huvudavtal.
• Till skillnad från på 70-talet har vi få konflikter på svensk arbetsmarknad.
• Löneglidningen är begränsad, vilket borde leda till att grupper litar på systemet.
• Det finns ett brett förtroende för låginflationspolitiken.

Under Partsrådsdagen leddes Lönebildnings webbinarium av Andreas Nyström, Saco-S, och Anders Stålsby, Arbetsgivarverket. Foto: Catharina Bièsert.

Politiker ska hålla sig borta från lönebildning

Men det finns också några oroväckande tendenser i samtiden. Den första punkten är den parlamentariska situationen där sittande regering inte har majoritet i riksdagen och där olika majoriteter kan fälla regeringens förslag. Detta skapar en osäkerhet kring den ekonomiska politiken som inte gynnar stabiliteten och förutsägbarheten för parterna, enligt Irene Wennemo.

Kanske än mer bekymmersam är tendensen bland politiker att peka ut enskilda grupper som särskilt förtjänta av höjda löner. Denna tendens finns över hela det politiska spektrumet, konstaterade Irene Wennemo. Hon tog som exempel Socialdemokraternas reform för att höja lärarlöner och Moderaternas förslag för höjda polislöner.

– Att politiker lägger sig i systemet är ett otyg, slog Irene Wennemo fast med emfas.

När man på det här sättet bryter ut vissa grupper ur systemet så leder det till att alla andra också vill ha mer. Det riskerar att skada legitimiteten i systemet när grupper inser att de har mer att vinna på att uppvakta politiker än att lyckas väl i sina förhandlingar.

Är det då troligt att svensk lönebildning kommer att klara en inflationskris? Vi står i varje fall bättre rustade än under tidigare inflationskriser som på 70-talet, konstaterade Irene Wennemo, men inflation är knepigt. Det viktigaste nu är att alla intressenter även under tuffare tider orkar försvara det system som tjänat Sverige väl under flera decennier.