Ken Johnsson beskrev det nya avtalet som minimalistiskt. Det ryms textmässigt på ett par sidor och har ett tydligt processtänk. Avtalet skapar förutsättningar för en samverkan som utgår från varje verksamhets förutsättningar och behov. Till skillnad mot det tidigare samverkansavtalet ligger fokus på dialogen mellan chefer och medarbetare.

– Vi har velat trycka ut samverkan längre ut på arbetsplatserna. Tidigare har ofta de som arbetar med frågorna i verksamheten inte riktigt varit med i samverkansarbetet, konstaterade Roger Pettersson, Sekos representant i styrgruppen.

Detta innebär även att lokala parter får en annan roll än vad man tidigare har haft.

– Er roll som partsföreträdare är att stödja processen. Ni får en mycket mer strategisk roll för hur samverkansarbetet fungerar långsiktigt, kanske på tio till 15 års sikt, sa Roger Pettersson.

Mod och förtroende

Ken Johnsson poängterade att det krävs såväl mod som kreativitet i samverkansarbetet.

– Det krävs mod för att kliva ut ur den kända bekvämlighetszonen. Man måste fundera över vad man ställer för krav på chefer, medarbetare, fackliga företrädare och arbetsgivarföreträdare, sa han.

Malin Lundgren, en av Arbetsgivarverkets representanter i styrgruppen, betonade vikten av tillit och förtroende.

– När vi gör en förflyttning från partssystemet till chef och medarbetare behöver parterna stödja chefen och medarbetarens samtal och ha tilltro till att chefen och medarbetarna tillsammans löser frågan på arbetsplatsen. Det behövs tillit och förtroende för att samverkan ska fungera bra och det kan ta tid att skapa. Därför är det viktigt att man jobbar löpande med relationerna och att man kan vara prestigelös, menade hon.

Malin Lundgren gav partsföreträdarna på seminariet rådet att undvika att reglera för mycket kring hur samverkan ska gå till. Gör man det finns en risk för att samverkan blir stel och krånglig.

Hon gav även rådet att avsätta ordentligt med tid för att diskutera de olika rollerna i samverkan.

– Möjligheten till inflytande är större för medarbetarna när de och deras företrädare kommer in tidigt i processen. Samtidigt kan man då inte få färdiga svar från chefen, på samma sätt som vid ett MBL-arbetssätt vilket kan upplevas ovant och till och med väcka viss frustration, menade hon.

Två myndigheter

Länsstyrelsen i Kronobergs län och Trafikverket är två av de deltagande myndigheterna som har befintliga samverkansavtal.

Marita Birgersson, HR-strateg och arbetsgivarföreträdare på Länsstyrelsen i Kronobergs län, och Malin Fernholm, som representerar Saco-S på länsstyrelsen, är positivt inställda till att samverkansarbetet ska omfatta både chefer och medarbetare, men menar samtidigt att det krävs en hel del arbete för att nå dit.

Malin Fernholm och Marita Birgersson. Foto: Catharina Biesèrt.

– Det är en utmaning att få det att fungera på alla nivåer i alla grupper, säger Malin Fernholm.

– Det handlar både om att få ledarskapet och medarbetarskapet att fungera på ett bra sätt och då måste vi hänga med och pröva nya samverkansformer, menar Marita Birgersson.

De ser Partsrådet som ett viktigt bollplank i samverkansfrågorna.

– Det är bra att de har lagt mycket tid på reflektion under seminariet, säger Malin Fernholm.

– Det är intressant att få höra andra myndigheter berätta om sitt samverkansarbete. Det ser väldigt olika ut, menar Marita Birgersson.

Komplex verksamhet

Trafikverket har haft samverkansavtal ända sedan starten. Myndigheten har närmare 8 000 medarbetare, vilket ställer särskilda krav på samverkansarbetet. Trafikverket har i dag ett samverkansavtal för hela Trafikverket och lokala avtal för olika verksamhetsområden.

– Trafikverket är en så komplex verksamhet att medarbetarna måste vara med i samverkansarbetet för att det ska fungera, säger Pernilla Östberg, HR-partner och arbetsgivarföreträdare på Trafikverket.

– Det är lätt att man får ett stockholmstänk och utgår ifrån att alla medarbetare sitter i samma hus när man pratar om samverkan. Så är det inte för oss. Vi finns på över hundra orter runt om i landet, säger Per-Arne Utbult, Sekos representant i myndighetens centrala samverkansgrupp.

Pernilla Östberg och Per-Arne Utbult. Foto: Catharina Biesèrt.

En av utmaningarna för Trafikverket är att få till stånd ett fungerande distansledarskap, vilket är nödvändigt inte bara ur ett samverkansperspektiv.

– Det handlar om att utveckla samverkan på gruppnivå och få en fungerande dialog. Där tror jag vi kan göra insatser. Vi har ofta möten på Skype, men fysiska möten slår alltid Skype, säger Pernilla Östberg.

– Vi måste få möjlighet att utbilda alla som ska arbeta med samverkan. Och så måste alla bli mer prestigelösa i samverkansarbetet och våga komma med idéer så tidigt som möjligt. Det är viktigt att våga ha fel – att våga tänka utanför boxen, säger Per-Arne Utbult.