Ett 70-tal partsföreträdare från ett 30-tal myndigheter deltog i ett seminarium som Partsrådets arbetsområde ”Förändring och utveckling – ett konstant tillstånd” anordnade i slutet av maj.

Per Bjergestam från Change Institute AB gav sina reflektioner kring personlig förändring medan Jon Aarum Andersen, professor och ekonomie doktor, höll en föreläsning om organisationsteori. (Läs mer om Jon Aarum Andersens föreläsning.)

Per Bjergestam menade att den stora frågan när man ska genomföra en förändring är vad man är villig att göra.

– Det finns massor av saker som jag vill göra, men inte lika många som jag är villig att göra. För att lyckas med en förändring måste man ta sig över flera hinder och vara uthållig.

Han hänvisade till en internationell studie (genomförd av den amerikanske forskaren och författaren Al Switzler) av 6 000 människor som skulle genomföra något slags förändring, som att till exempel sluta röka eller gå ner i vikt. Efter tre år var det bara 400 av dessa personer som hade lyckats fullfölja den påbörjade förändringen.

Hinder för förändring

Per Bjergestam gav exempel på olika slags hinder för förändring. Det handlar bland annat om att man undermedvetet mer ser till vad man förlorar än vad man vinner och att vårt behov av trygghet blir hotat vid en förändring.

– Vi vet vad vi har men inte vad vi får, eller som man säger på engelska: ”better the devil you know”. Det är till exempel en förklaring till att misshandlade kvinnor har svårt att lämna den man som misshandlar dem.

Andra hinder handlar om förändringströtthet och att man inte riktigt mäktar med att gå till botten med det som krävs för en förändring, utan att det blir mer av en ”plastic padding-lösning”, där man bara skyler över ytan.

– Ett annat hinder är prestige. Vi ber inte om hjälp. ”Själv är bäste dräng” och ”ensam är stark” är uttryck som lever kvar, sa Per Bjergestam.

Fyra faser – och steg

Per Bjergestam pratade även om fyra faser av förändring – och fyra steg som krävs för att man ska kunna förflytta sig mellan faserna. Detta efter en modell från den svenske forskaren och psykologen Claes Janssen.

Faserna handlar om att man inledningsvis är nöjd med ett tillstånd, men ställs inför en förändring där den första reaktionen är förnekelse. Efter förnekelsefasen följer förvirring, och därefter en fas med inspiration för att kunna genomföra förändringen. Inspirationen övergår så småningom åter i nöjdhet, och en ny förändringsprocess tar vid.

Det krävs fyra steg för att vi ska kunna ta oss mellan faserna: censurera, inse, våga och välja.

– Först behöver vi faktiskt censurera. Vi behöver ta in att nu är det annorlunda. Vi tar oss sedan till insikt genom att inse, det är det andra steget. Det finns risk för att vi kommer tillbaka till förnekelse om vi inte får hjälp att ta oss vidare till inspiration. Det gör vi genom att våga. Men man måste också välja, det fjärde steget. Det tar energi att vara i inspiration så vi måste ta oss till nöjd-fasen igen, förklarade Per Bjergestam.

Två resurser

Två resurser finns enligt denna modell till hjälp i förändringsarbetet. Den ena är omgivningen, bland annat belöning och struktur.

– En vanlig orsak till att man misslyckas med en förändring är att man behåller samma belöningssystem som tidigare. Man behöver också ändra på strukturerna, menade Per Bjergestam.

Den andra resursen handlar om uthållighet, där det krävs uthållighet för att ta sig över hindren för förändring.