Lönebildning

Trafikverket positivt till konferens med Seko

Lars-Åke Näslund, Charlotte Olsson och Per-Arne Utbult. Foto: Catharina Bièsert.

torsdag 29 oktober 2015

"Om vi blir inbjudna till en konferens med Seko ska vi absolut vara med", menar Lars-Åke Näslund, förhandlingschef på Trafikverket. Ungefär 1.100 av Trafikverkets medarbetare är anslutna till Seko. På Partsrådets konferens fick arbetsgivare och Seko-företrädare på myndigheten möjlighet till ökad samsyn i lönebildningsprocessen.

Arbetsgivarföreträdare och fackliga företrädare för Arbetsförmedlingen, Försvarets Materielverk (FMV), Fortifikationsverket, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Statens fastighetsverk, Trafikverket och Uppsala universitet deltog i konferensen.

– Om vi kan få samsyn i de här frågorna är det väldigt värdefullt, säger Per-Arne Utbult, Seko-företrädare på Trafikverket.

Trafikverket är en stor och komplex myndighet, med betydande bredd i uppdraget och spridning över landet. Ungefär 1100 av de cirka 7500 medarbetarna är Seko-anslutna. Partsföreträdarna berättar att det inte finns någon tydlig koppling mellan typen av befattning och om medarbetare är anslutna till Seko, Saco eller OFR.

– Det är bra att vi på de fackliga organisationerna får träffa arbetsgivaren var för sig ibland och att få höra hur diskussionerna går på andra myndigheter. Det är sällan de här frågorna hinner ges så mycket tid, säger Charlotte Olsson, även hon Seko-företrädare på Trafikverket, om lönebildningskonferensen.

Lars-Åke Näslund framhåller att Trafikverket ligger långt framme i lönebildningsfrågorna.

– Men vi har alltid saker att lära oss. Det handlar om rätt giftiga frågor som det är klokt att diskutera när det inte är skarpt läge.

”Suddar ut partsgränser”

På Uppsala universitet är Seko-klubben betydligt mindre. Av drygt 7000 anställda finns 210 aktiva Seko-medlemmar.

– Det är en utmaning för oss arbetsgivare med tre olika avtal, även om det mesta faktiskt är det samma. Men vi behöver bli bättre på att vårda avtalen, säger Annika Bergvall, arbetsgivarföreträdare på Uppsala universitet. Hon berättar att hon tidigare har varit på lönebildningskonferenser i Partsrådets regi tillsammans med Saco och tanken är att det blir med OFR lite längre fram.

– Det är bra att det finns ett forum där parterna kan diskutera på samma villkor. Det suddar ut de partsgränser som finns på hemmaplan, säger Stefan Djurström, Seko-företrädare på Uppsala universitet.

Båda tycker att det är intressant att höra hur de personer som de facto har skrivit texterna i avtalen resonerar.

– Att höra hur centrala parter resonerar kring olika formuleringar i avtalet är värdefullt. Det är bra att vi båda hör samma saker samtidigt, säger Annika Bergvall.

”Lyfter blicken”

Monica Dahlbom, förhandlingschef på Arbetsgivarverket, och Lars Johansson, förhandlingsledare på Seko, inledde konferensen med att beskriva de centrala parternas syn på och intentioner med det lokala lönebildningsarbetet enligt RALS. Därefter blev det grupparbeten myndighetsvis, då fokus låg på vad som går att utveckla i den lokala lönebildningsprocessen. I nästa steg splittrades grupperna upp, så att det blev en blandning av myndigheter i varje grupp. Innan dagen avslutades gick dock deltagarna tillbaka till de ursprungliga grupperna, för att diskutera hur man fortsätter arbetet på hemmaplan.

– Om man bara sitter med den egna myndigheten är det lätt att man fastnar i historiken och de traditionella rollerna. Genom att diskutera med andra myndigheter lyfter man blicken lite, och det har visat sig vara bra, säger Roger Pettersson, Seko-representant i styrgruppen för arbetsområdet Centrala parters stöd till lokal lönebildning.

Sedan ett par år tillbaka har arbetsområdet erbjudit konferenser som Arbetsgivarverket och varje enskild central arbetstagarorganisation genomför tillsammans. Roger Pettersson är överens med Inger Mattsson Kasserud, representant för Arbetsgivarverket i styrgruppen, om att det finns både fördelar och nackdelar med detta.

Som fördel nämner de möjligheten att fokusera på det som är specifikt för varje enskilt avtal. Samtidigt ser de en risk att man missar att få till stånd ett bredare erfarenhetsutbyte om det lokala lönebildningsarbetet i stort. Själva lönebildningsprocessen är liknande för de tre löneavtalen, och på många myndigheter genomförs delar av det inledande lönebildningsarbetet gemensamt mellan arbetsgivaren och de lokala arbetstagarorganisationerna.

– Deltagarna på arbetsgivarsidan säger ibland att det är synd att inte alla lokala fackliga företrädare är med på konferensen, eftersom man jobbar gemensamt lokalt med vissa delar av lönebildningsprocessen, säger Inger Mattsson Kasserud och berättar att det framöver kan bli aktuellt att Partsrådet även inom lönebildningsområdet kommer att erbjuda vissa aktiviteter som vänder sig till samtliga lokala parter.

Både hon och Roger Pettersson menar att lönebildningskonferenserna inte bara handlar om att föra ut kunskap till de deltagande myndigheterna.

– Det här är ett sätt för oss också att lära, genom att få återkoppling på hur det lokala lönebildningsarbetet fungerar i praktiken.

Relaterat innehåll