Per Sandberg är legitimerad psykolog vid Kris- och traumacentrum. Han menar att det ofta finns ett tidigare trauma i botten när en person reagerar väldigt starkt på en händelse som andra bagatelliserar.

När vi utsätts för en hotfull situation säger hjärnan först till oss att fly, i nästa steg att ta till kamp. Om inte det går kan man bli paralyserad och – slutligen – underkasta sig totalt.

– Det är när man har varit totalt hjälplös som traumatiseringen kommer, säger Per Sandberg.

Han menar att relationen till föräldrarna under uppväxten har oerhört stor betydelse för hur man hanterar kriser. Den som har en trygg anknytning till föräldrarna i grunden kan klara mycket i vuxenlivet.

När man ska ta hand om den som har drabbats av en kris bör man i ett första skede bara sitta och lyssna på vad den drabbade själv vill ha för hjälp. Det är viktigt att inte förringa, utan att ta det som har hänt på allvar.

Man ska heller inte förvänta sig att den drabbade ska reagera på ett visst sätt eller göra någon värdering av de reaktioner som den drabbade visar.

Per Sandberg ger följande checklista för det första mötet med den drabbade:

• Se som huvuduppgift att lugna ner – krama om eller håll i handen.
• Ta den drabbade till en trygg plats, bort från den ”jobbiga” platsen.
• Ge faktabaserad information om vad som har hänt, men överlåt åt läkarna att lämna dödsbud.
• Lyssna på det som den drabbade vill berätta, men tvinga inte fram känslor.
• Ta hand om den drabbade (ring anhöriga, följ med hem eller till sjukhus).

Utöver detta är det viktigt att informera andra på arbetsplatsen, att följa upp och anlita hjälp om det behövs. 

Att diskutera på arbetsplatsen

• Finns en policy/rutiner som vägledning när en hot- och våldssituation inträffar på arbetsplatsen?
• Vem gör vad när en hot- och våldsincident har inträffat? Vem ansvarar för vad?
• Finns det kunskap om omhändertagande, både direkt vid incidenten och efter det har gått en tid?