torsdag 26 oktober 2023
Att dela kunskap och kompetens med varandra är inte bara bra för organisationens verksamhet, utan också för medarbetarnas attraktivitet, hälsa och produktivitet. Det menar Karin Åslund från Arbetsgivarverket och Erik Hallsenius från OFR, som deltog i ett webbinarium om hur lokala parter kan arbeta partsgemensamt för att bidra till goda förutsättningar för både kompetensförsörjning och kompetensutveckling.
När organisationer arbetar aktivt med kunskaps- och kompetensdelning ökar verksamhetens robusthet. Det medför också att medarbetare i organisationen säkrar sin attraktivitet på arbetsmarknaden. Forskning visar även på positiva effekter på både hälsa och produktivitet.
Den demografiska utvecklingen gör att kompetensutveckling är en aktuell och viktig fråga. Dels är det viktigt att behålla och utveckla medarbetare som redan finns i organisationen. Men det finns också ett förändringstryck på hela arbetsmarknaden, till exempel på grund av ökad digitalisering och automatisering. Teknikutveckling, samhällsutveckling och samhällsklimat gör att vi ständigt måste lära oss nytt. Det i sin tur medför att både individers och organisationers förmåga att lära och utveckla är central. Det var både Karin Åslund, förhandlare från Arbetsgivarverket, och Erik Hallsenius, arbetsmiljöexpert på OFR, överens om när de under Partsrådets webbinarium samtalade om hur lokala parter gemensamt kan arbeta för att stärka både förmåga och initiativ att ännu tydligare sätta lärande, kompetensutveckling och engagemang på agendan.
Erik Hallsenius beskrev att stora organisationsutmaningar som pandemin eller förändrat myndighetsuppdrag som förskjuter verksamheten åt något håll tenderar att göra kompetensutveckling till en ganska bred fråga. I organisationer behöver man då prata om hur uppdraget ska lösas.
- Vi kanske behöver jobba annorlunda och om vi behöver jobba annorlunda så behöver vi lära för det, sa Karin Åslund.
Organisationer som arbetar aktivt med kunskaps- och kompetensdelning ökar sin verksamhets robusthet, vilket är viktigt för både organisation och individ. Att inte bära uppgifter eller kompetens ensam utan i stället skapa strukturer och kulturer som stödjer kompetensdelning menade Karin Åslund är en viktig uppgift för lokala parter att tillsammans samtala om:
- Det går att hitta utvecklingslust både som organisation och individ. En nyckel är att prata om var vi ska och sedan hitta stödjande strukturer för det. Det här är ett samtal som behöver föras på alla nivåer och inte bara hos lokala parter.
Det finns många olika sätt att lära och vi behöver hitta en mångfald av möjligheter att dela kunskap mellan varandra. Den tekniska utvecklingen kan skapa goda förutsättningar för lärandet, menar Erik Hallsenius, men den kan också vara ett hinder. När processer i verksamheten som för tjugo år sedan var synliga nu automatiseras minskar kunskapen om hur och var processerna sker. Det försvårar kunskapsöverföringen, både mellan befintliga medarbetare och vid onboarding av nya.
Erik Hallsenius beskrev överföring av praktisk kunskap som en träningsfråga och att människor som arbetar mycket praktiskt inte tränas i att överföra sin kunskap. Men överföring av kunskap är en utmaning även för individer med väldigt specialiserade och komplexa kunskaper, där är det ofta av stor vikt för organisationen att kunskapen delas och kretsen av kunniga utvidgas.
Karin Åslund och Erik Hallsenius var eniga i att synliggörande och behovet av strukturer är några av nyckelfaktorerna för kompetensutveckling över tid och något som lokala parter tillsammans kan arbeta för. Det allra viktigaste är att börja samtala om frågorna i organisationen.
Att prata om behoven av kompetensförsörjning och kompetensutveckling ur både individ,- grupp-, och organisationsperspektiv tillsammans ger en perspektivrik bild av läget och framtiden.
- Det (kompetensutveckling och kunskapsdelning) behöver inte vara så komplicerat att organisera för, och man behöver göra det, sa Karin Åslund.
