Arbetsmiljö

Arbetsmiljö vid digitala hybrida arbetssätt och gränssättning i ljuset av pandemin

Illustration: Viktoria Kurpas, Shutterstock

tisdag 22 februari 2022

Bara för ett par år sedan kunde ingen ana att vi idag skulle stå inför ett helt nytt arbetsliv med hybrida arbetsplatser och en snabb uppväxling av digitalt arbete. Förutsättningarna och upplevelserna under pandemin har varit olika; en del vittnar om ett mer effektivt distansarbete med digitala möten, för andra har restriktionerna drabbat på mindre positiva sätt. En stor grupp arbetsplatser har och kommer inte kunna erbjuda medarbetare att arbeta hemifrån. Under våren kommer Partsrådet att sätta fokus på frågor som berör hur arbetsmiljön påverkas av hybridarbete och digitala arbetssätt.

Vi bad tre forskare inom området arbetsmiljö att reflektera över vad de tror, i ljuset av pandemin, blir de största förändringarna när det gäller gränssättning i arbetslivet. Hur skapar man livsbalans mellan arbete och fritid i det ”nya normala”? Hur påverkas vi av hybridarbete och digitala arbetssätt? Vilka frågor kommer forskningen och arbetsmiljöarbetet att fokusera på framgent?

Cecilia Nahnfeldt, vetenskaplig ledare och lektor vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om religion och samhälle, Uppsala universitet.

– Pandemin har väckt frågor på många sätt om hur man relaterar arbetsansvar och livsansvar.
Det ska inte tas för givet att hemarbete är positivt för alla, faktorer som att man bor för litet, har många barn och partner som också behöver utrymme hemma påverkar.

Vi är inte samma personer som nu kommer tillbaka och det är viktigt att uppmärksamma att människor haft det olika. Det här måste arbetsgivaren ha blick för och öppna upp för samtal. Och då inte ett fikaprat utan grundläggande samtal som kan struktureras på olika sätt. I den nya ordningen blir det extra viktigt för arbetsgivaren att man involverar medarbetaren, lyssnar och skapar utrymme för dialog.

I vår tidigare forskning har vi konstaterat att ”en-till-en” samtal inte fungerar för att prata om livpusslet.
Det är viktigt att det blir en teamfråga och inte en individfråga på arbetsplatsen.

– Vad gäller distansarbete i relation till arbetsmiljöarbetet är det viktigt att det ansvaret inte läggs på individen.

Det är nödvändigt att göra en översyn av arbetsgivaransvaret, både utifrån fysiska och psykosociala aspekter. Och adekvat forskning måste ligga till grund inför att beslut fattas i frågorna.

– Med de nya digitala utmaningarna kommer vi säkerligen behöva vara mer uppmärksamma på hur vi bemöter varandra. Samtidigt kommer det också att bli positiva effekter när positioner förflyttas och vissa individer kommer att kunna blomma ut i det digitala. Förflyttning och rörlighet har inte varit lika tydligt förut och ställer nu krav på nya villkor. Tillgänglighet skapar ofta mer stress än vi tror.

Gunnar Aronsson, professor emeritus vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han har nyligen författat en kunskapsöversikt, på uppdrag av Mynak – Myndigheten för arbetsmiljökunskap, om distansarbete; balans i livet, hälsa och produktivitet före och under pandemin.

– De som har den typ av arbete som kan utföras på distans har redan en låg sjukfrånvaro och den tror jag inte kommer att gå upp, snarare minska på grund av en bättre balans i livet. Hemarbetande höjer sannolikt också sin tröskel för sjukskrivning, det vill säga, de måste vara sjukare för att sjukskriva sig när de jobbar hemifrån än från arbetsplatsen. Sjukfrånvaro ersätts av sjuknärvaro i hemmet.

– Vad gäller forskning och arbetsmiljöarbete tror jag att det finns ett kunskapsbehov främst kring relationer – både till chefer och till kollegor. Ett andra område gäller vad som händer med det informella lärandet på jobbet och vilka uppgifter som passar bäst att utföra i hemmet respektive på primärarbetsplatsen. Dessa frågor kommer inte märkas så fort men det är där som största förändringen med både faror och möjligheter.

Nanna Gillberg, lektor vid företagsekonomiska institutionen och biträdande föreståndare vid Gothenburg Research Institute, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

– Nu när vi befinner oss i brytningspunkten ställs krav både från uppgiftsorienterings- och arbetstidsorienteringssidan samtidigt. Generellt tror jag att behovet av tydligt kommunicerade förväntningar kommer att hamna i fokus. Stress tycks ofta vara relaterad till att kraven är diffusa eller outtalade, till exempel krav på nåbarhet och tillgänglighet, och att vi då bildar oss egna uppfattningar om vad som troligen ändå efterfrågas (och då blir resultatet ofta att vi är tillgängliga för varandra mest hela tiden och aldrig riktigt stänger av jobbet).

– Krav på individuell flexibilitet och anpassning kommer att behöva samsas med krav på stabilitet och tydlighet. Vi vill få arbeta utifrån egna premisser och preferenser men samtidigt veta vad som gäller.

Relaterat innehåll